Allmänna anvisningar - Äldre tryck

Interpunktion

ISBD-interpunktion (ISBD A.3.2)

Librispraxis för äldre tryck:
Titlar, upphovs-, upplage- och utgivningsuppgifter citeras helst ordagrant, med tryckets interpunktion. ISBD-interpunktion lades in manuellt i tidigare format, MARC21, när informationen delades upp i olika delfält. Impressum avslutades exempelvis då ofta med dubbel interpunktion, två punkter. Den ena från trycket, den andra ISBD-interpunktion.

I nya Libris behöver man sällan ange ISBD-interpunktion manuellt. Den läggs in automatiskt och syns sedan i visningsformat, som i Libris webbsök. Man anger alltså oftast bara tryckets interpunktion.

Tryckets interpunktion (ISBD 1.1.5.1)

Punkter

Punkter i trycket ska alltid citeras.

Kommatecken och bindestreck

Tryckets interpunktion ska citeras men inte alltid exakt som den ser ut i trycket. Komman och bindestreck kan exempelvis anges på många olika sätt i trycken. Alla dessa varianter normaliseras.

Rader avslutas ofta med olika typer av bindestreck. Citera inte bindestreck vid radslut som enbart är till för att dela upp ett ord. Om bindestrecket däremot bedöms vara en del av ordet tas det med. Inte helt självklart alla gånger. Om ordet förekommer i början av titeln med bindestreck kan man gärna lägga in en varianttitel, utan bindestreck.

På titelsidan: Kort berättelse/ om denwerlds=konnoge Johan Reinhold Pattkulls grufweliga död.

Huvudtitel: Kort berättelse, om denwerlds-konnoge Johan Reinhold Pattkulls grufweliga död

Kommentar: Kommatecknet / citeras , och bindestrecket = citeras -

På titelsidan:
Breuiariū (abbreviatur)m
ritum alme eccle=
sie Arosien=
sis.

Huvudtitel: Breuiariū [secundu]m ritum alme ecclesie Arosiensis.

Kommentar: Bindestrecken delar upp orden vid radslut, dvs. de citeras inte.

Återge radslut eller inte

Kungliga biblioteket avråder från att återge titelns radindelning. Att markera varje radindelning, och i så fall även varje bindestreck vid radslut, är en tidsödande syssla och det försämrar också sökmöjligheterna.

Bibliotek som ändå vill markera radslut bör använda en standardinterpunktion. KB förordar i så fall användningen av ett dubbelt snedstreck, //.

Ett enkelt snedstreck, /, kan misstolkas som ISBD-interpunktion och är därför inte lämpligt att använda.

Förkortningar (ISBD A.6)

Förkortningar ska inte lösas upp utan återges så exakt som möjligt.

På titelsidan: In natalem serenissimi ... &c. &c. &c. ...

Huvudtitel: In natalem serenissimi ... &c. &c. &c. ...

Kommentar: Normalisera inte, dvs. skriv inte "etc. etc. etc.".

Förkortningar eller andra tecken som inte kan återges redovisas inom klammer (alternativ i ISBD A.6.1). Vid behov ges en lämplig förklaring i Anmärkning.

Abbreviaturer är förkortningar av ord genom uteslutning av en del eller flera delar av ordet. De var mycket vanliga i handskrifter och man fortsatte att använda dem i tryckta böcker, främst under 1500-1600-talen. Man ville även spara utrymme och tid, i vissa fall även göra en text svårläsbar eller oförståelig för andra än experter.

A, Cappelli, Dizionario di abbreviature latini ed italia Länk till annan webbplats. (förtecknar och anger upplösning av latinska abbreviaturer)

Abbreviaturer som man kan återge enkelt via fysiskt eller virtuellt tangentbord citeras som de ser ut i trycket.

Huvudtitel: Breuiariū [secundu]m ritum alme ecclesie Arosiensis.

Anmärkning: Abbreviaturen för "secundum" har lösts upp i titelciteringen.

Kommentar: Lös inte upp abbreviaturer som kan citeras via tangentbordet (=ū). Abbreviaturen för "secundu" går däremot inte att återskapa på ett enkelt sätt.

Huvudtitel: Psalterium Dauid … de laude psalmo[rum]

Anmärkning: Abbreviaturen för "rum" i ”psalmorum” har lösts upp i titelciteringen.

Huvudtitel: psalmo[rum?]

Anmärkning: Den troliga abbreviaturen för "psalmorum" har lösts upp i titelciteringen.

Kommentar: Ovissheten markeras med ett frågetecken.

Huvudtitel: psalmo[?]

Anmärkning: Abbreviaturen efter "psalmo" går inte att uttyda.

Kommentar: Ovissheten markeras med ett frågetecken.

Ligaturer (ISBD A.7)

Ligaturer är tecken som bildats genom hopskrivning av andra tecken, vanligtvis två. En vanlig ligatur är æ. Återge dem såsom de är angivna i trycket.

Var frikostig med varianttitlar, speciellt om ligaturen förekommer i början av titeln.

På titelsidan: ... CarstadI ...

Huvudtitel: ... CarstadI ...

Kommentar: Ett versalt I i slutet av ett ord är en ligatur som uttyds ii eller ij. Det anger platsen för något (=lokativ). Återge I som det står i trycket (alternativ i ISBD A.7). Ange gärna varianttiteln: ... Carstadii ...

På titelsidan: ... prinßessan ...

Huvudtitel: ... prinszessan ...

Kommentar: Inte så vanligt med ß i äldre tryck. Numera står denna ligatur för ss men på handpresstiden var det en hopskrivning av s och z. Ange gärna varianttiteln: ... prinssesan ...

Ligaturen sz

citeras sz, inte ss:

På titelsidan: ... Ruszland ...
Kommentar: På titelsidan återges ligaturen som i bilden ovan

Huvudtitel: ... Ruszland ...

Kommentar: Ligatur som är en hopskrivning av s och z. Ange gärna varianttiteln: ... Russland ...

Ligaturen tz

citeras tz:

På titelsidan: ... kurtze ...
Kommentar: På titelsidan återges ligaturen som i bilden ovan

Huvudtitel: ... kurtze ...

Kommentar: Ligatur som är en hopskrivning av t och z.

Små och stora bokstäver (ISBD A.7)

Referenstiteln citeras ordagrant. Däremot normaliseras bruket av små och stora bokstäver enligt moderna principer. Under handpresstiden blandades ofta stora och små bokstäver lite hur som helst, och inte enligt strikta språkregler, vilket är en anledning till normaliseringen.

Det är inte helt självklart om man ska katalogisera en bok på ett språk som man inte behärskar. Viktigast att bokstaven är sökbar.

På titelsidan: Napoleon, såsom Menniska, Hjelte och Eröfrare. Ett utkast till hans charakteristik.

Huvudtitel: Napoleon, såsom menniska, hjelte och eröfrare.

Övrig titelinformation: Ett utkast till hans charakteristik.

Kommentar: Inledande versal i undertiteln eftersom huvudtiteln avslutas med en punkt i trycket.

Kronogram (A.7)

Ett kronogram är en bokstavsgåta där årtal döljs genom att vissa stora bokstäver även har numeriska värden. Kronogrammen användes ofta i samband med högtidliga tillfällen och årtalet gäller då själva händelsen. Själva texten kan för det mesta avslöja vilket år det rör sig om och därmed göra det lättare att förstå vilka bokstäver som också har ett numeriskt värde.

Kronogram förekommer ofta i samband med stenstil (lapidarstil), dvs. en korthuggen stil där varje ord avslutas med en punkt vilket innebär att många bokstäver, förutom kronogrammet, är versaler. Kronogrammen återges med versaler eftersom det blir obegripligt annars.

Kronogram i referenstiteln:

Huvudtitel: ... VotIVVM. VIVat! AVspICato. SVeCIs. DIe. ...

År: 1740

Datum: [1740]

Anmärkning: Tryckår enligt kronogram

Kommentar: Tryckår saknas. Troligt tryckår: M (1000) + D (1500) + 2xC (1700) + 7xV (1735) + 5xI = 1740

Kronogram i impressum (ISBD 4.3.4):

Plats: Hamburgi Typis Thomæ Rossii. Anno, quiVIXfas SVperIqVæCVnqVeMonetIs proDere nos popVLIs

År: 1694

Datum: [1694]

Anmärkning: Tryckår enligt kronogram

Kommentar: Tryckår saknas. Troligt tryckår: M (1000) + D (1500) + C (1600) + L (1650) + X (1660) + 6xV (1690) + 4xI = 1694

Versala I/J och U/V (ISBD A.7)

Vissa typsnitt använde bara en bokstav för I/J (fraktur) och U/V (vissa antikvakursiver) där den vanliga antikvan använder två.

Det innebär till exempel att ett verk med ord som i dag skulle stavas med I eller J konsekvent stavas med J. Dessa citeras som I/i eller J/j beroende på vad som är rimligt i varje enskilt fall och konsekvent inom posten (alternativ i ISBD A.7).

Normalisera enligt den nutida stavning som gäller för språket i resursen om det är omöjligt att bestämma vilken bokstav som avses.

På titelsidan: ... Jsak ...

Huvudtitel: ... Isak ...

På titelsidan: ... Johannes ...

Huvudtitel: ... Johannes ...

Kommentar: Kan också stavas Iohannes.

Bokstäverna U och V (ISBD A.7)

Många regelsamlingar föreskriver normalisering av U och V. Man skulle då exempelvis citera tryckets V med u.

I praktiken är det svårt att genomföra en sådan normalisering med en rimlig konsekvens i tillämpningen eftersom bruket av U och V i originalen skiftar mellan tidsperioder, geografiska områden och mellan olika typsnitt.

En normalisering försvårar således identifieringsmöjligheterna och avrådes ifrån. Återge dem hellre som de står i trycket (alternativ i ISBD A.7).

På titelsidan: Ord som innehåller U, u, V, v, UU, uu, VV eller vv

Huvudtitel och andra egenskaper: Citeras u, u, v, v, uu, uu, w och w (förutom inledande bokstav som citeras med versal)

Kommentar: Uu/uu och VV/vv har oftast innebörden W.

Felaktigheter (ISBD A.8)

Tryckfel rättades ofta under själva tryckningen. De första exemplaren innehåller då tryckfelet medan senare exemplar är rättade. Man ska helst använda det korrekta exemplaret som källa vid beskrivningen och informera om varianten med tryckfelet i en anmärkning.

Detta är möjligt i retrospektiva projekt, då man ofta har tillgång till många exemplar, men inget man normalt har kunskap om. Om en befintlig post beskriver ett exemplar med stavfel etc. och det egna exemplaret är korrekt, är det dock bra om man korrigerar den befintliga referenstiteln och upplyser om den felaktiga i en anmärkning.

Tryckfel som rättats inom en upplaga:

Anmärkning: Variant med feltryck i titeln: ”sjukdo-”/”domar”
Kommentar: En befintlig post innehåller den felaktiga titeln. I ett senare skede får man kunskap om ett exemplar där tryckfelet rättats. Den felaktiga titeln har bytts ut mot den korrekta. Den felaktiga titeln anges i Anmärkning.

Nutida stavning stämmer inte alltid överens med handpresstidens men uppenbara felaktigheter citeras som de står i trycket och markeras med [sic] (alternativ i ISBD A.8). Ange [sic] endast för uppenbara stavfel. Var frikostig med varianttitlar.

Libris
• Har titel / Välj typ: Varianttitel / Huvudtitel

MARC21
• 246 #a

Huvudtitel: The hisorie [sic] of Quintus Curtius

Varianttitel / Huvudtitel: The historie of Quintus Curtius

Tomrum i trycket (ISBD A.8)

Tomrum som tryckaren medvetet har skapat, till exempel för att lämna plats för datum- eller namnuppgifter, citeras inom klammer. Använd termen tomrum. Eventuell handskriven text i tomrummet anges som en anmärkning.

Librispraxis för äldre tryck: Ange anmärkningen i "Adminmetadata - Anmärkning om katalogiseringskälla".

Libris - Adminmetadata

  • Anmärkning / Anmärkning om katalogiseringskälla / Benämning

MARC21

  • 588 #a

Huvudtitel: Kungörelse, Angående Någon tilärnad Entreprenade, af tändningen och underhållandet af Stadsens enskilte Lycktor. Gifwen Stockholms Rådhus den [tomrum] Junii 176[tomrum]

Anmärkning om katalogiseringskälla: S: Datumet "den 19 Junii 1767" har fyllts i för hand i Kungliga bibliotekets exemplar.

Kommentar: Tidigare praxis har varit att ange anmärkningen i Bestånd, som en lokal anmärkning. Uppgiften blir rätt osynlig då. Viktigt att snabbt kunna se andra biblioteks uppgifter om handskrivna uppgifter i tomrummen.

Ibland har tryckaren lämnat ett tomrum för en inledande bokstav. Tanken var att den bokstaven skulle skrivas in för hand, ofta en vacker anfang. Lägg till bokstaven inom klammer och förklara tillägget i en anmärkning.

Huvudtitel: [T]he true story of recent levels

Anmärkning: Platsen för den inledande bokstaven har lämnats tom av tryckaren

Romerska siffror

Arabisera inte romerska siffror i referenstiteln eller i delbeteckningar eftersom man citerar uppgifterna i trycket ordagrant. Det kan ibland vara svårt att uttyda ett tryckår etc. eftersom man ofta använde omvända C i kombination med I (i stället för M eller D).

I = 1
V = 5
X = 10
L = 50
C = 100
D = 500
M = 1000

= 500 (Citeras D)
CIƆ = 1000 (Citeras M)
CIƆIƆCC = 1700 (Citeras MDCC)
MDCCXCIX = 1799
MDCCIC = 1799 (Citeras MDCCIC, egentligen felaktigt men kan förekomma)

Tryckstilar

Tryckstilar kan vare en intressant uppgift för forskare och något vi alltid anger för svenskt material. Praxis har varit att ange tryckstil för utländskt material när tryckstilen avviker från det normala. De vanligaste tryckstilarna är antikva och fraktur.

Det har inte ansetts meningsfullt att ange Antikva för material utgivet i Frankrike eller för tryck på latin eftersom man i dessa fall nästan alltid använde antikva. Det är inte heller meningsfullt att ange Fraktur för material som är utgivet i Tyskland.

På titelsidan kan det ofta förekomma olika tryckstilar men anmärkningen om tryckstil gäller själva inlagan.

Man anger Fraktur för alla typer av gotiska tryckstilar.

Tryck med antikva:

  • Anmärkning: Antikva
  • Anmärkning: Antikva, kursiv

Tryck med fraktur:

  • Anmärkning: Fraktur

Tryck med både fraktur och antikva:

  • Anmärkning: Fraktur
  • Anmärkning: Antikva

Tryck med andra typer än sådana som grundar sig på det latinska alfabetet. Det är en viktig upplysning om att tryckeriet hade tillgång till olika sorters typer, exempelvis grekiska eller hebreiska typer. Gör en anmärkning om typerna använts inne i texten, inte bara för några inledande ord på titelsidan:

  • Anmärkning: Antikva

  • • Anmärkning: Grekiska typer

Tryck med antikva och grekiska typer i titeln:

  • Huvudtitel: Schema ... aevum [en synopsez] monstrans, ... orbis [kath' homada] sistens, ...
  • Anmärkning: Klamrad text med grekiska typer i originalet

Tryck med tryckstilarna antikva och fraktur samt grekiska och hebreiska typer i texten. Förekommer ofta i tryck som innehåller stilprov:

  • Anmärkning: Hebreiska och grekiska typer förutom antikva och fraktur

Läs mer om tryckstilar

När man började trycka böcker försökte man efterlikna handstilen i handskrifterna. De första tryckstilarna var direkta kopior av handskrivna bokstäver.

Gotiska tryckstilar (rubrik)

  • Textura
    En mycket stram tryckstil med långa, raka tecken som ligger nära varandra. Den användes bland annat i Gutenbergs 42-radiga bibel och i den första boken som trycktes i Sverige, Dialogus creaturarum. Texturan är rätt svårläst, inte minst på grund av alla abbreviaturer.

  • Rotunda
    En variant på texturan som är lite rundare. Användes främst i italienskt 1400-talstryck.

  • Schwabach
    Rundare och mjukare teckenformer. Skapades under 1400-talet. Användes mycket i svenskt boktryck under 1500- och 1600-talen. Den är mycket mer lättläst än texturan.

  • Fraktur.
    Skapades på 1500-talet. I Sverige användes den först mest som rubrikstil men blev sedan den dominerande stilen i hela trycket. Fraktur är bara en av flera gotiska tryckstilar men har blivit ett samlingsnamn för alla typer av gotiska stilar.

Exempel på fyra gotiska tryckstilar:

Exempel på fyra gotisk tryckstilar: textur, rotunda, Schwabacher och fraktur

Antikva

När renässansens humanister i Italien återuppväckte intresset för den klassiska litteraturen skapade de också ett behov av en ny skrifttyp. Den gotiska skriften fann de rå och barbarisk; den svarade inte mot innehållet i de böcker som gavs ut. I stället sammanställde man i slutet av 1300-talet det romerska alfabetet av majuskler (stora bokstäver) med de under 700-talet skapade karolingiska minusklerna (små bokstäver) till en ny skriftform – antikvan (”den gamla skriften”). Med denna skrift skapades under 1400-talets senare hälft en av de stora epokerna inom boktryckarkonsten. (källa: NE)

Det tog tid innan typografiska nyheter nådde Sverige. Den svenskfödde ”Amund prentare”, Amund Laurentsson införde antikvan i en bröllopsdikt på latin 1559. Antikva användes länge oftast enbart för latinska, franska och andra icke-germanska ord och namn. Den trängde dock undan frakturen på 1700- och 1800-talen.

Antikva kursiv infördes av Amund prentare i en bok tryckt i Sverige 1571. Det är en skolbok på latin av Erasmus av Rotterdam.

Den mest populära antikvan, som tecknats av ungraren Miklos Kis, kallas än idag Janson efter den stilgjutare som sålde typsnittet i början av 1700-talet:

Apologia Bibliorum från 1697

Tryckfärger

Komplettera gärna med en anmärkning om andra tryckfärger än svart. Svenska tryckare började använda flerfärgsteknik i början av 1700-talet och anmärkningen är en intressant upplysning som visar att man behärskar flerfärgsteknik.

Anmärkning: Tryckt i rött och svart

Anmärkning: Titelbladet tryckt i rött och svart

Tryckteknik

Komplettera gärna med en anmärkning om tryckteknik.

Anmärkning: Helt litograferat tryck

Anmärkning: Helt graverat tryck

Vattenmärken, boktryckarmärken

Vattenmärken: Bokstäver, linjer eller figurer som i genomlysning eller mot svart bakgrund framträder på vissa papper. Det gäller både handgjort och maskintillverkat papper.

Man behöver inte redovisa vattenmärken. Endast om uppgiften kan klargöra en viktig aspekt tas den med, till exempel om det är enda sättet att fastställa ungefärligt tryckår. Man kanske kan skönja ett årtal i papperet, dvs. då vet man när arket tillverkades.

Boktryckarmärken: Firmamärken i form av ett monogram eller emblem som boktryckare använt, särskilt vanligt på titelbladet.

Man redovisar boktryckarmärken om man är säker på att det är ett sådant.

Anmärkning: Boktryckarmärke på titelbladet med mottot "Placato possum non miser esse deo"

Anmärkning: Thielman Kervers boktryckarmärke på titelsidan

Anmärkning: Boktryckarmärke på sista sidan

Anmärkning: Tryckort och tryckare är fiktiva, ska vara Leipzig respektive J. H. Ellinger enligt boktryckarmärket
Kommentar: Boktryckarmärket klargör en viktig aspekt.

Senast uppdaterad

Kungliga biblioteket logotyp

KUNGLIGA BIBLIOTEKET