Principer för konstruktion

Här redovisas de principer som Redaktionen för Svenska ämnesord följer vid konstruktion av termer i Svenska ämnesord samt internationella principer för ämnesords­­system.

Svenska ämnesord är en kontrollerad vokabulär. Termlistan innehåller inte bara termer för godkända ämnesord utan även information om se-hänvisningar, se även-hänvisningar, hierarkiska hänvisningar och anmärkningar. Flera av ämnesorden innehåller dessutom information om relationer till klassifikations­system och Library of Congress Subject Headings.

Nedan följer de principer som redaktionen för Svenska ämnesord följer i arbetet med ämnesords­listan. Principerna rör främst konstruktionen av nya ämnesord och behöver normalt inte användas vid ämnesords­indexering. Men de kan vara bra att känna till när du som katalogisatör föreslår nya ämnesord.

Dokumentbaserat

För att ett ämnesord ska godkännas måste det finnas ett behov av att särskilja ämnet i en databas där Svenska ämnesord används, till exempel Libris. För att ett ämne ska anses vara dokument­baserat måste det därför finnas minst ett verk som behandlar ämnet i den aktuella databasen.

Specificitet

Ämnesord ska erbjuda en specifik och direkt ingång till innehållet i verk. När du ämnesords­indexerar bör du därför alltid välja så specifika ämnesord som möjligt. När vi godkänner nya ämnesord måste vi väga specificitet mot andra faktorer. Graden av specificitet bör stå i relation till användarnas behov. Näraliggande ämnen kan vara svåra att skilja från varandra, både för indexerare och för användare. Det kan vara en anledning att föra samman flera begrepp under en gemensam term.

På sidan Internationella principer hittar du information om grundläggande, internationella principer för specificitet.

Val av termer

Som ämnesord väljer vi termer som är i allmänt bruk och som förekommer i lexikon och uppslagsverk. Nationalencyklopedin är den källa Svenska ämnesord använder i första hand. Termerna bör vara aktuella, men vi undviker rena modeord. Ämnesords­listan ska vara stabil, och därför bör vi inte i onödan ändra på kontrollerade ämnesord. Dock bör föråldrade termer bytas ut. Vi undviker vaga och mångtydiga termer som ämnesord.

Vissa termer för äldre företeelser kan dock inte ersättas med nyare termer och får då en anmärkning om att de utgör termer för en historisk företeelse.

Lånord

Många lånord är etablerade i språket, och Svenska ämnesord har inte som någon generell princip att undvika lånord. Om en svensk term är i allmänt bruk föredras dock den och låneord som inte är etablerade i svenskan undviks.

Facktermer och allmänord

Svenska ämnesord har en bred målgrupp och därför undviker vi att etablera specifika facktermer. I många fall har dock facktermer en allmän spridning. I många fall är facktermer också mer precisa än ord i allmänspråket som kan ha en relativt vag betydelse. I sådana fall kan en fackterm vara att föredra framför ett mer allmänt ord.

Förkortningar och akronymer

Som en allmän princip bör förkortningar och akronymer undvikas som ämnesord. Välkända förkortningar som är i allmänt bruk kan dock ibland vara att föredra framför de utskrivna formerna. Se även anmärkning under Se-hänvisningar.

Stavning

Vad gäller stavning är Svenska akademiens ordlista den källa Svenska ämnesord i första hand utgår från. I andra hand använder vi Språkrådets rekommendationer, Nationalencyklopedin och andra lexikon och uppslagsverk.

Språk

Termer för språk i Svenska ämnesord är Svenska språket, Engelska språket och så vidare för tydlighetens skull. Undantagna är de språk vars namn inte sammanfaller med ett adjektiv, till exempel Jiddisch, Latin och Sanskrit.

Språklig form

Ämnesord är oftast substantiv eller substantivfraser och vanligtvis skrivs de i obestämd form. Vissa ämnesord skrivs i bestämd form, till exempel en del abstrakta begrepp och ord för företeelser som det bara finns en av. Ord som kan böjas i plural skrivs i plural, och de övriga skrivs i singular. I vissa fall har singular- och pluralformen olika betydelse, och vi väljer form efter vad ämnesordet ska beteckna.

Skrivregler

Huvudord skrivs med stor begynnelsebokstav. Underindelningar skrivs med liten begynnelse­bokstav, undantaget de geografiska underindelningarna.

Homografer och polysemer

Homografer och polysemer är ord med samma form men olika betydelse. När homografer och polysemer används som ämnesord görs ett särskiljande tillägg inom parentes för att skilja ordets olika betydelser åt. Detta gör vi för att kunna upprätthålla principen om att varje ämnesord bara ska beteckna ett ämne.

Även om ordet är tänkt att användas som ämnesord bara i en av sina betydelser kan ett särskiljande tillägg behövas för att förhindra andra användningar av ämnesordet. Om en av ordets betydelser är betydligt vanligare och mer känd än de andra kan man låta ordet utan särskiljande tillägg stå för den betydelsen.

Gränsen mellan homografer/polysemer och ämnesord som behandlas ur en viss aspekt eller med en viss begränsning är inte alltid helt klar. I många fall är det mest praktiskt att behandla sådana här termer som homografer/polysemer och lägga till särskiljande tillägg i stället för konstruktioner med underindelningar.

Sammansättningar eller sammansatta ämnesord

Ibland går det att konstruera ett ämnesord både som en sammansättning (en flermorfemig term) och som ett sammansatt ämnesord. I sådana fall föredras sammansättningen, om den är lexikaliserad, i allmänt bruk, och återfinns i uppslagsverk. I andra fall konstruerar ämnesordet som ett sammansatt ämnesord eller genom kombination av flera ord.

Och-konstruktioner

Ett sätt att konstruera ämnesord är att förbinda två termer med "och". "Och-konstruktioner bör användas sparsamt. Konstruktionen [Ämne A] och [Ämne B] används för verk om relationer mellan två väldigt allmänna ämnen som behandlas på ett övergripande sätt och ur båda ämnenas perspektiv. Vi konstruerar inte "och"-ämnesord för helt tillfälliga relationer som kan finnas i ett visst verk, till exempel Hundar och bilar. Många relationer mellan ämnen kan uttryckas med under­indelningar, eller genom användning av flera allmänna ämnesord.
På sidan Föreslå ny term kan du läsa om hur du anmäler nya och-konstruktioner som ämnesordsförslag till redaktionen för SAO för auktorisering.

Se-hänvisningar

På sidan Se-hänvisningar hittar du instruktioner och exempel för Se-hänvisningar från ekvivalenta termer till ett godkänt ämnesord.

Se även-hänvisningar

På sidan Se även-hänvisningar hittar du instruktioner och exempel för Se även-hänvisningar mellan ämnesord som är relaterade men som återfinns i olika hierarkier.

Över- och underordnade termer (hierarkiska relationer)

På sidan Över- och underordnade termer hittar du instruktioner och exempel för hierarkiska relationer mellan begrepp.

Förklarande anmärkningar

För vissa ämnesord finns en förklaring till hur de ska användas. Det kan gälla vaga ord som när de används som ämnesord har en mer entydig betydelse.

Klassifikationskoder i Svenska ämnesord

De flesta ämnesord i Svenska ämnesord har en eller flera Dewey-klassifikationskoder knutna till sig. Dessa klassifikations­koder är tänkta att vara vägledande vid klassifikation, ämnesords­indexering och sökning. Observera att de bara anger hur verk om ett visst ämne vanligtvis klassificeras. Andra klassifikations­koder är tänkbara i många fall och man ska alltid använda klassifikations­schemat vid klassifikation.

Motsvarigheter i Library of Congress Subject Headings (LCSH)

Många ämnesord har försetts med sina motsvarigheter i LCSH (Library of Congress Subject Headings). Dessa LCSH-termer är tänkta att vara till nytta både vid ämnesords­indexering av verk som har LCSH-termer och vid sökning i internationella databaser. Vi arbetar med att förse fler ämnesord med LCSH-termer.

Konstruktion av särskilda typer av ämnesord

På sidan Konstruktion av särskilda typer av ämnesord hittar du förklaringar och exempel på konstruktion av särskilda typer av ämnesord.