Föredragna titlar för musik

Föredragna titlar (FT) används, nästan alltid i kombination med en kompositörs namn, för att unikt identifiera olika kompositioner. En föredragen titel för musik är vanligtvis sammansatt av det minsta antal attribut som krävs för denna identifikation (form-/genrebenämning eller pregnant titel, besättning, nummer, tonart m.fl.).

Föredragna titlar kan identifiera såväl verk som uttryck i IFLA-LRM:s mening, samt delar av sådana verk och uttryck. Verken kan i sin tur både vara enkla verk och aggregerande verk, men gränsen mellan dessa är inte alltid uppenbar (se avsnittet om Verk och delar nedan).

När ska jag ange föredragen titel?

Ange föredragen titel då det finns behov av dem. För musikverk, och särskilt för västerländsk konstmusik, är detta ofta fallet, eftersom manifestationernas titlar kan vara på olika språk, eller innehålla ofullständig eller missvisande information. Det finns dock några undantag:

• När verkets titel är pregnant, och hela titeln framgår av manifestations huvudtitel – förutsatt att det inte finns olika uttryck (versioner) av verket. Om titeln fileras i manifestationen (instansen), ange föredragen titel även om den är pregnant. För mer information om pregnanta titlar, se Form-/genrebenämningar och pregnanta titlar.
• När en manifestation är ett aggregat och innehåller så många verk eller uttryck att du bedömer att det skulle ta för lång tid att skapa individuella sökingångar för dem, och i stället anger en innehållsförteckning. Ett exempel är samlingar av låtar eller sånger.

Föredragna titlar för musik i Libris

För närvarande ska du oftast ange föredragen titel i Libris som en kombination av egenskaper (element) i verkposten i Instans av / Noterad musik, eller Instans av / Noterad musik / Har del / Verk.

För delar av verk eller uttryck anger du i stället hela den föredragna titeln i verkpostens Har titel / Titel / Huvudtitel.

Den föredragna titeln ska bara innehålla de attribut som krävs för identifikation. I verkposten ska du alltså endast ange motsvarande egenskaper, även om det går att avläsa fler ur manifestationen.

Godkända föredragna titlar för musik

Föredragna titlar från Libris och BURK (Bibliotekstjänsts katalog) registreras i en databas, som används för att framställa en lista över godkända föredragna titlar (FT-listan). Du hittar listan på Musik- och teaterbibliotekets sida Resurser för bibliotek och arkiv Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Utgå alltid från denna lista när du anger en föredragen titel. Alla föredragna titlar finns dock inte med i listan. Det gäller framför allt arrangemang som inte är utarbetade av kompositören själv.

Arbetet med att belägga och godkänna titlarna utförs av FT-gruppen för musik, som för närvarande består av Hans Gustafsson vid Kungliga Biblioteket och Pär Johansson och William Lindvall vid Musik- och teaterbiblioteket.

När du skapar nya föredragna titlar för musik, rapportera dem till Pär Johansson som för in dem i databasen. Är du intresserad är det möjligt att få tillgång till en lista över samtliga föredragna titlar, dvs. med både godkända och preliminära.

Svensk praxis

Svensk praxis för föredragna titlar för musik bygger på den första versionen av RDA, vars instruktioner för föredragna titlar härstammar från AACR2. Den svenska anpassningen ansluter sig till reglerna i KRS, som skiljer sig något från AACR2. Vid övergången från KRS till RDA sågs reglerna över av Olle Johansson vid Kungliga Biblioteket och Susanne Haglund och Pär Johansson vid Musik- och teaterbiblioteket.

Denna sida innehåller anvisningar som kompletterar arbetsflödet Noterad musik och bygger på tidigare tillämpningsanvisningar för KRS i Libris Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Anvisningarnas exempel

Exemplen i dessa anvisningar ges som strängar, dvs. attributen anges inte i sina respektiva egenskaper som de gör på övriga sidor i Metadatabyrån. Om kompositörens namn inte framgår av kontexten, ges auktoriserad namnform inom parentes:

Form-/genrebenämningar och pregnanta titlar

En form-/genrebenämning är ett namn på en musikalisk form eller genre, eller en generell term som ofta används av olika kompositörer, t.ex. Allegro, Capriccio, Kammarkonsert, Nocturne, Mässa, Te Deum, Triosonat och Vals. Hit räknas även sammansatta termer där båda leden är av detta slag: Fantasiduo, Preludium och fuga, Valscaprice osv. Med vissa undantag anger vi form-/genrebenämningar på svenska.

Alla andra titlar är pregnanta, och dessa ska du ange på originalspråket. Det gäller även de som består av en form-/genrebenämning och ett adjektiv, som Korta stycken, Petite symphonie eller Pièces brèves.

På Musik- och teaterbibliotekets webbplats finns en lista över de vanligaste form-/genrebenämningarna Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Singularis eller pluralis

Detta gäller dock inte då kombinationen kan anses vara en helhet. I följande exempel bildar preludierna och fugorna par som ska framföras tillsammans:

Variationsverk

Titlar på variationsverk som inte bara består av termen ”variationer” och besättning etc. är pregnanta. Utelämna dock besättningsuppgifter som ingår i sådana titlar:

Etyder och studier

Använd bara form-/genrebenämningen Etyd om verk som enbart eller alldeles övervägande består av musik:

Använd inte Etyd för andra skolor eller samlingar, som består av både instruktionstext och övningsstycken.

För verk som inte har karaktär av övningsstycke, använd Studie:

Äldre termer

För vissa titlar från 1700-talet gäller:

• En uvertyr med titeln ”Ouverture” får form-/genrebenämningen Uvertyr.
• En svit med titeln ”Ouverture” får form-/genrebenämningen Svit.
• En symfoni med titeln ”Sinfonia” får form-/genrebenämningen Symfoni.
• En uvertyr med titeln ”Sinfonia” får form-/genrebenämningen Uvertyr.
• En komposition med titeln ”Sinfonia da camera” får form-/genrebenämningen Symfoni.
• En komposition med titeln ”Solo” får form-/genrebenämningen Sonat.
• En komposition med titeln ”Sonata da camera” får form-/genrebenämningen Sonat.
• En komposition med titeln ”Sonata da chiesa” får form-/genrebenämningen Sonat.

För moderna verk används dock svenska översättningar: ”Sinfonia da camera” blir Kammarsymfoni osv.

Duo concertante och liknande titlar

För musik från 1900-talet och framåt betraktas titlar av typen "duo concertante", "quartetto concertante" etc. som pregnanta:

För äldre musik anses adjektivet inte höra till titeln, som alltså blir icke-pregnant:

I titlar som betecknar en särskild form/genre, t.ex. Sinfonia concertante, behålls dock adjektivet:

Fraser som ”a due”, ”a cinque” avser vanligen inte duo, kvintett osv., utan räknas till besättningsuppgiften:

Kyrkomusikaliska former

Benämningar på kyrkomusikaliska verk, som Dixit Dominus, Rekviem, Salve Regina och Te Deum, betraktas som form-/genrebenämningar.

Besättning ska du vanligen utelämna, eftersom den är underförstådd: röster med eller utan ackompanjemang; se Underförstådd besättning nedan. Ange däremot övriga relevanta uppgifter när de finns (tonart är ofta inte tillämpligt):

Äldre mässor har ofta pregnanta titlar:

Form-/genrebenämningar på originalspråket

Om en form-/genrebenämning inte är språkligt besläktad med dess svenska motsvarighet, ange den på originalspråket. Den utländska benämningen anger du, precis som den svenska, i singularis. Dessa regler gäller även för sammansättningar.

Ett exempel är "piece", som på svenska skulle kallas "stycke". "Piece" är inte släkt med det svenska ordet, så termen ska inte översättas. Detsamma gäller de liknande "pezzo", "pièce", och "morceau". Tyskans "Stück" är däremot besläktat med "stycke" och ska därför översättas.

I ryskan finns två snarlika ord som ofta används för musikaliska verk, nämligen pesnja (sång, visa) och p’esa (musikstycke). Oftast förekommer de i titlar med sina pluralformer:

Singularis: Песня (transkriberat: Pesnja) = sång, visa
Pluralis: Песни (transkriberat: Pesni) = sång, visa

Singularis: Пьеса (P’esa, folkbibliotekens transkribering: Pjesa) = musikstycke
Pluralis: Пьесы (P’esy, folkbibliotekens transkribering: Pjesy) = musikstycke

I föredragna titlar, använd singularformerna pesnja och p’esa, om titeln inte är pregnant:

Pregnanta titlar på originalspråket

För pregnanta titlar på originalspråket enligt RDA 6.14.2.3.1, Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., använd nu vedertagen stavning, förutsatt att verket inte är mer känt under äldre stavning:

Grupptitlar

En grupptitel är en föredragen titel som används för att identifiera en samling av en kompositörs verk (eller delar av en kompositörs verk) i en viss musikalisk form. Grupptitlar består av en form-/genrebenämning eller annan lämplig benämning, följd av punkt, mellanslag och ”Urval”. Ange hela grupptiteln i Instans av Verk / Har titel / Titel / Huvudtitel.

För samlingar av verk från medeltiden och renässansen av en och samma kompositör, använd Vokalmusik när verken anges vara för röster eller instrument, såvida åtminstone några av verken har text. Om det senare inte är fallet, ange ingen föredragen titel.

För samlingar med enbart arior ur olika verk av samma kompositör blir den föredragna titeln:

För samlingar med arior, körer, duetter m.m. ur olika operor av samma kompositör blir den föredragna titeln:

Samlingar av pianomusik (även när kompositören, t.ex. Chopin, har skrivit nästan enbart pianomusik) får den föredragna titeln:

Om du inte säkert kan konstatera om en samling är fullständig eller ej, utelämna ”Urval”. Rätta vid behov senare.

Besättning

Besättning är de röster och/eller instrument med vilka ett musikverk är avsett att framföras. Ange besättning i föredragen titel då det är tillämpligt.

Instrumentens ordningsföljd

I kammarmusikaliska verk som inte är för soloinstrument eller instrument med ackompanjerande ensemble ska du ange tangentinstrument före övriga instrument, enligt Besättning i föredragen titel, punkt 2. Detta är alltså en avvikelse från den gängse partiturordning som föreskrivs i punkt 3:

Observera dock att även gitarr och andra knäppinstrument ska behandlas som tangentinstrument:

Tangentinstrument

I allmänhet, följ verkförteckningarnas val av tangentinstrument, när det finns flera alternativ. För t.ex. BWV (J. S. Bach) översätts ”Klavier” med ”tangentinstrument”.

Använd ”piano” för hammarklaver, fortepiano osv. ”Cembalo”, ”klavikord” etc. ska du bara använda när kompositören entydigt föreskrivit dessa. För virginal, använd ”cembalo”.

I en serie verk med gemensam ordningsnumrering, men där olika tangentinstrument förekommer, använd den besättning som är vanligast, om ”tangentinstrument” inte är lämpligt. Ett exempel är W. A. Mozarts pianokonserter, som samtliga anses vara skrivna för just piano:

Slagverk

Ange antal spelare för slagverk när uppgiften är enkel att hitta, dvs. tillämpa undantaget i RDA 6.15.1.6.1 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Ange inte antalet slagverksinstrument eller deras typ:

Basstämmor

Ange termen "basso" i instrumentalverk från 1700-talet som "bas", om den inte avser basso continuo:

Ange inte en violoncellstämma som kan anses ingå i basso continuo-ackompanjemanget separat i den föredragna titeln.

Underförstådd besättning

För vissa form-/genrebenämningar är besättningen underförstådd och du ska inte ange den. Ett exempel är Symfoni, som normalt är för orkester:

Men ange alltid besättning om den avviker från den underförstådda:

Ett annat exempel där besättningen är underförstådd är Lied, där en soloröst ackompanjerad av tangentinstrument är det vanliga.

En lista med exempel på dessa form-/genrebenämningar med tillhörande besättningar finns i RDA 6.28.1.9.1 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., undantag a), i).

Om röstläget inte är specificerat, uteslut alltså både ”röst” och instrument. Men observera att Sång inte har underförstådd besättning:

Några exempel med annat ackompanjemang än tangentinstrument:

För Vokalis är den underförstådda besättningen soloröst med eller utan instrumentalt ackompanjemang.

Anmärkning till Librispraxis: Med införandet av RDA har praxis för Romans, Lied, Mélodie och Visa alltså ändrats från KRS 25.30B1 a) och 25.30B10:

1. Nu behandlar vi Visa på samma sätt som Lied etc.
2. Fullständig besättning anges; efterledet ”-ackompanjemang” används ej.

Valfri och ospecificerad besättning

Skilj mellan ospecificerad och valfri besättning i RDA 6.15.1.3 b) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Om besättningen inte är specificerad av kompositören, och du heller inte kan belägga den i annan källa, ange ”ospecificerad besättning” eller ”ospecificerat instrument”. Men om det finns två eller fler sådana verk av samma kompositör, ange antalet stämmor eller röster:

Om verket är vokalmusik a cappella, ange ”röst”. Vid osäkerhet, som vid äldre vokalmusik där dubblerande instrument kan ha använts, ange i stället ”stämmor”:

Numrering

Numrering av musikaliska verk används för att identifiera och kategorisera kompositioner, främst inom klassisk musik. Numren tilldelas verken av tonsättaren själv eller, i vissa fall, av en förläggare eller forskare.

Ordningsnummer

Ange ordningsnummer i den föredragna titeln endast om det finns en vedertagen, allmänt använd numrering:

Ange annars enbart opusnummer och/eller nummer från en auktoriserad verkförteckning. Några exempel:

• J. S. Bachs violin- och cembalokonserter har inte ordningsnummer.
• L. v. Beethovens pianosonater, stråkkvartetter, pianokonserter och symfonier har ordningsnummer.
• W. A. Mozarts pianokonserter och symfonier har ordningsnummer, men inte hans pianosonater och violinkonserter.
• Franz Berwalds pianotrior har ordningsnummer, men inte hans stråkkvartetter och symfonier.
• Johan Helmich Romans verk har inte ordningsnummer.

I vissa fall används ordningsnummer i stället för besättning vid pregnanta titlar, för att framhäva ordningen mellan verken:

BWV-nummer

För J. S. Bachs kantater, ange "Kantat, ” (utan besättning), BWV-nummer, samt textbörjan som föredragen titel:

Om det finns andra verk med samma titel, gör tillägg för form/genre inom parentes:

I dessa fall har listan över föredragna titlar en hänvisning:

Singet dem Herrn ein neues Lied (Kantat)
se: Kantat, BWV 190, ”Singet dem Herrn ein neues Lied”

Skulle två eller flera verk i samma genre ha samma titel, anges även BWV-numret i hänvisningen:

O Ewigkeit, du Donnerwort (Kantat, BWV 20)
se: Kantat, BWV 20, ”O Ewigkeit, du Donnerwort”

O Ewigkeit, du Donnerwort (Kantat, BWV 60)
se: Kantat, BWV 60, ”O Ewigkeit, du Donnerwort”

Köchelnummer

För verk av W. A. Mozart, som tilldelats olika nummer i olika upplagor av Köchels förteckning, använd 7. upplagans (1965) nummer i halvfet stil, om det finns ett sådant:

Finns inget nummer i halvfet stil, använd numret ur den upplaga där verket först återfinns (vanligen 3. upplagan):

Verk och delar av verk

Vid konstruktion av föredragen titel är det nödvändigt att avgöra om ett antal kompositioner med gemensam titel är fristående verk eller delar av ett större verk. Är en komposition en del av ett större verk, så anges hela det större verkets titel först, följd av delens titel efter punkt. Eftersom föredragen titel för hela verk alltid ska se likadana ut, även när de följs av deltitlar, så påverkar avgörandet bland annat hur opusnummer ska anges.

Instruktionerna för delar av verk i RDA 6.14.2.7 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. och RDA 6.28.2 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. berättar dock inte hur katalogisatören ska gå till väga för att bestämma olika delrelationer. Vi utgår därför från tidigare praxis, som bygger på definitionen av musikaliska verk i avsnitt 25.26BS av Katalogiseringsregler för svenska bibliotek, 2. upplagan, Bibliotekstjänst, 1990 (KRS):

”(Musik)verk […] betyder:

1. ett verk som utgör en enhet, avsedd att framföras som en helhet
2. en grupp verk med gemensam titel (inte nödvändigtvis avsedda att framföras som en helhet)
3. en grupp verk med ett enda opusnummer.”

För att avgöra om något ska räknas som ett verk i denna mening, använd (i denna prioritetsordning):

1. Musik- och teaterbibliotekets lista Auktoriserade verkförteckningar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
2. New Grove Online Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller godkända FT i Library of Congress Authorities Länk till annan webbplats..

Verk med opusnummer

Fristående verk kan dela opusnummer, t. ex. när det finns en vedertagen, övergripande numrering, Ordningsnummer ovan. Detta gäller bl.a. Ludwig van Beethovens pianosonater, som är numrerade från 1-32. Beethovens opus 31 och liknande opus behandlas därför som tre självständiga, separata sonater, dvs. med ordningsnummer följt av opusnummer, kolon och undernummer.

Ett nyare exempel är Bo Lindes opus 15, där sonaterna betraktas som fristående verk, eftersom de har olika besättning och inte är avsedda att ingå i en cykel:

Niccolò Paganinis 24 capricci op. 1 för soloviolin är endast numrerade inom opusnumret, och räknas som en grupp verk med gemensamt opusnummer. Konstruera föredragen titel för ett enskilt capriccio med den föredragna titeln för hela verket (där M.S. 25 är numret i verkförteckningen av Moretti och Sorrento), följd av punkt, mellanslag och delens nummer och tonart:

Franz Schuberts impromptun behandlas däremot som delar av större verk, med D.-nummer enligt Deutschs förteckning:

Ange föredragen titel för enskilda impromptun med den föredragna titeln för hela verket, följd av punkt och mellanslag samt delens nummer och tonart:

Undernummer inom opus blir alltså oftast delbeteckningar i den föredragna titeln, om det inte finns en övergripande numrering som för Beethovens sonater.

Verk utan opusnummer

Om opusnummer inte används för en kompositörs verk, utan ersätts av nummer ur en tematisk förteckning, som BWV för J. S. Bach, eller K. (Köchel) för W. A. Mozart, följ förteckningens uppdelning av verk och delar.

Om en förteckning ger separata nummer åt delar av verk, använd inte den numreringen. Ett exempel är Wilhelm Mohrs förteckning över César Francks verk (M.). FT för Koral nr 3 ur Trois chorals blir:

Detta gäller även den nyare förteckningen över Franck av Joël-Marie Fauquet.

Flersatsiga verk

Vid flersatsiga verk, där satserna saknar titel, använd i första hand tempobeteckningar för att ange enskilda satser:

Om en sats saknar både titel och tempobeteckning, ange ”Sats ” följt av satsens nummer:

Finns det flera satser med samma tempobeteckning, ange t.ex. ”Allegro (Sats 1)”:

Sammanfattning

Kompositioner med både opusnummer och undernummer betraktas vanligen som delar av ett större verk eller av en verkgrupp. Ange föredragen titel för en enskild del genom att ange verkets titel, följd av punkt och mellanslag, och sedan undernummer med stor begynnelsebokstav (”Nr 5”), samt tonart (om tillämpligt).

Ett undantag från denna princip är då delarna även har en löpande, övergripande numrering. De betraktas då som fristående verk.

Ett sällsyntare undantag är när ett övergripande ordningsnummer saknas, men det ändå framgår att kompositionerna är fristående verk, t.ex. genom att de har olika besättning eller titlar, men detta gäller främst nyare kompositioner. För äldre musik med varierande besättning (fram till och med wienklassicismen), räknas varje opus vanligen som ett verk.

Vid dessa båda undantag, ange undernumret i stället tillsammans med opusnumret (”op. 18:4”):

Observera att svensk praxis är att använda kolon mellan opusnummer och undernummer för sådana föredragna titlar medan Library of Congress följer RDA och använder konstruktionen ”op. 18, no. 4”, dvs. komma och mellanslag följt av ”no.”, vilket kan förväxlas med delbeteckning.

Arrangemang och omarbetningar

Ett arrangemang är ett uttryck av ett musikaliskt verk, men det finns även andra typer av uttryck. Operor kan t.ex. finnas i olika versioner för olika operahus.

En föredragen titel kan inte ensam användas för att avgöra om en viss komposition är en version av en annan (om den inte är ett arrangemang). Det viktiga är identifikationen; behöver kompositionen åtskiljas från andra med samma titel eller egenskaper? Relationer mellan verk och uttryck får uttryckas på andra sätt.

Ibland är det svårt att bestämma om en omarbetning ska betraktas som ett uttryck av samma verk eller som ett nytt verk. Det är inte heller alltid uppenbart om en komposition verkligen är ett arrangemang eller någon annan slags version. Konsultera godkänd referenslitteratur i tveksamma fall.

Instruktioner för att konstruera föredragna titlar för omarbetningar och arrangemang finns i RDA 6.28, särskilt avsnitten 6.28.1.5 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., 6.28.1.9 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. och 6.28.3 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Här förtydligas och kompletteras instruktionerna med utgångspunkt i svensk praxis.

Arrangemang

Med arrangemang avses en överföring av ett verk till annan besättning, om denna överföring inte medför några större ändringar i övrigt. Konstruera föredragen titel för ett arrangemang genom att lägga till ”; arr. ” och arrangemangets besättning efter originalets föredragna titel:

Om arrangemanget har en annan tonart än originalet, lägg till denna tonart efter arrangemangets besättningsuppgift:

Verk med tillagt ackompanjemang betraktas som arrangemang:

Som arrangemang räknas inte:

• Verk komponerade före 1800 för instrument från barock, renässans eller tidigare epoker (som gamba, blockflöjt etc.), utgivna för eller framförda på nutida instrument av motsvarande typ.
  
  
• Verk för melodiinstrument som utges för eller framförs på ett alternativt instrument angivet av kompositören eller i tidiga utgåvor (helst den första), under förutsättning att tonarten är densamma och inga väsentliga förändringar gjorts i nottexten.

Alternativa instrument som kompositören själv specificerat ska du ange i separata föredragna titlar:

Klaverutdrag

Klaverutdrag för vokalmusik räknas inte som arrangemang. Ange den föredragna titeln utan tillägg.

Klaverutdrag för instrumentalmusik behandlas som arrangemang. Deras föredragna titlar anges i Librisposterna, men tas inte med i listan över föredragna titlar, med undantag för de fall då kompositören själv gjort utdraget:

Arrangemang av folkmusik

Ett arrangemang av folkmusik räknas som en originalkomposition, med arrangören som primärt upphov, om dessa båda krav är uppfyllda:

• arrangemanget innebär byte av funktion, dvs. att ett stycke folkmusik överförs till ett stycke för kör, jazzensemble osv.,
• och antingen a) att arrangören framställs som skapare i manifestationen (genom typografi eller ordalydelse), eller b) att stycket är så känt i arrangörens utformning att det fått status av dennes komposition.

Uttryck som inte är arrangemang

Ett arrangemang måste utgå från en originalversion, men ett verk kan ha uttryck med olika besättningar som har komponerats parallellt, eller av andra skäl inte betraktas som arrangemang.

För att avgöra om en komposition är ett arrangemang, använd (i denna prioritetsordning):

1. Musik- och teaterbibliotekets lista Auktoriserade verkförteckningar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
2. New Grove Online Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller godkända föredragna titlar i Library of Congress Authorities Länk till annan webbplats..

Omarbetningar

Om en kompositör omarbetar ett verk och ger det ny titel och/eller nytt opusnummer, betraktar vi omarbetningen som ett nytt verk.

Har en omarbetning samma titel som originalet och saknar eget opusnummer eller andra särskiljande element, konstruera en ny föredragen titel om omarbetningen är omfattande. För att särskilja titlarna, lägg till besättning, tid, form eller andra uppgifter enligt RDA 6.28.1.9 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

På samma sätt ska du behandla uttryck med olika besättning, men som inte är att betrakta som arrangemang:

Men om en omarbetning endast består av ändringar i instrumentationen inom samma allmänna besättningskategori (t.ex. orkester, instrumentalensemble, kör och orkester), utan väsentligt nytt material, använd samma föredragna titel för båda versionerna:

För att avgöra om en komposition ska betraktas som ett nytt verk eller uttryck, använd (i denna prioritetsordning):

1. Musik- och teaterbibliotekets lista Auktoriserade verkförteckningar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
2. New Grove Online Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller godkända föredragna titlar i Library of Congress Authorities Länk till annan webbplats..

Textändringar

För musikdramatiska verk som fått ny text, konstruera föredragen titel enligt RDA 6.28.1.6 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., dvs. originaltiteln följd av den nya titeln inom parentes:

För andra verk, använd i stället den nya titeln som föredragen titel:

Särskiljande tillägg

Tillägg för verk av nu levande kompositörer

För verk av fortfarande verksamma kompositörer ska du i vissa fall göra tillägg som är överflödiga för äldre musik. När kompositörens verksamhet är avslutad avlägsnas tilläggen, om de inte längre behövs.

Om titeln är en form-/genretitel, men tonart och ordningsnummer eller andra nummer saknas, lägg till kompositionsår inom parentes:

Om titeln är pregnant, men består av en form-/genrebenämning tillsammans med ett ofta använt adjektiv, t.ex. Liten svit, Lätta stycken, Suite brève, Chamber trio, lägg till besättning. Vid övriga pregnanta titlar, gör endast tillägg vid behov:

Epitet

Lägg till epitet inom citattecken då kompositören har gett verket en undertitel, eller om det har en allmänt känd titel: