Mått - Äldre tryck

Allmänna anvisningar

Formatet är av grundläggande betydelse för identifieringen av en upplaga. Format­angivelsen för det äldre materialet syftar på det bibliografiska formatet som är grundat på sidornas placering och antal i tryckformen, inte bokens storlek i centimeter.

Det är främst tre uppgifter i trycket som man kontrollerar för att bestämma format:

• Arksigneringar
  Varje ark i huvudsviten (ej preliminärer) brukade signeras. Första arket signerades oftast A, därefter B, C, D osv. Varje format består av ett visst antal sidor/blad. Oktav innehåller exempelvis 8 blad (16 sidor).
  
  
• Vattenlinjer
  När man skapade ark i arkformar fastnade metalldukens trådar i papperet. De kallas för vattenlinjer och de går både vertikalt och horisontellt i papperet. Åt ena hållet är de glesa och åt andra hållet tätare. Det är de glesa vi är intresserade av när vi ska bestämma format. I folioformat brukar de glesa vattenlinjerna gå vertikalt.
  
  
• Bindtrådar
  Bindtrådar hittar du vanligtvis i mitten av ett ark men ibland återfinns de på andra ställen i arket. De är mycket användbara när man ska bestämma format.

Föredragen källa

Hela publikationen är föredragen källa.

Citering

ISBD 5.3.2

Det bibliografiska formatet anges med siffror. Några av de vanligaste formaten:

• 1:o = Primo
• 2:o = Folio
• 4:o = Kvarto
• 8:o = Oktavo
• 12:o = Duodecimo

Önskas centimeterangivelse läggs den vanligtvis i Bestånd, som en exemplarspecifik uppgift. Handpresstidens trycksaker är så gott som undantagslöst individuellt bundna och inte skurna till standardmått. En centimeter­angivelse gäller alltså bara det exemplar som man mäter på (avvikelse från ISBD 5.3.2.1).

Exempel på format

Nedanstående format är några av de vanligaste. Andra format användes vid speciella tillfällen, till exempel för mycket små böcker eller böcker med ovanligt utseende.

Primo (1:o)

Ett ovikt blad med text på en sida, kallas också för ettbladstryck. Vattenlinjerna går vanligtvis horisontellt.

1 ark där endast 1 sida används i en form, 1x1 sida = 1 sida

Folio (2:o)

1 ark med 2 sidor i två formar, 2x2 sidor = 4 sidor. Arket viks en gång. Vattenlinjerna går vanligtvis vertikalt.

Kvarto (4:o)

1 ark med 4 sidor i två formar, 4x2 sidor = 8 sidor. Arket viks två gånger. Vattenlinjerna går vanligtvis horisontellt.

Oktav (8:o)

1 ark med 8 sidor i två formar, 8x2 sidor = 16 sidor. Arket viks 3 gånger. Vattenlinjerna går vanligtvis vertikalt.

Duodes/duodecimo (12:o)

1 ark med 12 sidor i 2 formar, 12x2 sidor = 24 sidor.

Vanlig duodes:

Arket viks två gånger längs den långa sidan, sedan tre gånger längs den korta. Vattenlinjerna går vanligtvis horisontellt.

Avlång duodes:

Om arket viks en gång på den korta sidan, sedan fem gånger längs den långa får man en avlång duodes. Vattenlinjerna går vanligtvis vertikalt.

Sedes/sedecimo (16:o)

1 ark med 16 sidor i 2 formar, 16x2 sidor = 32 sidor. Vattenlinjerna går vanligtvis horisontellt.

Oktodes/oktodecimo (18:o)

1 ark med 18 sidor i 2 formar, 18x2 sidor = 36 sidor. Vattenlinjerna går vanligtvis vertikalt.

Olika antal blad i läggen

Ibland varierar antal blad i läggen. Ganska vanligt att vartannat lägg i en oktodes består av tolv blad, vartannat av sex blad. Förekommer också i andra format.

Varierande format i ett tryck

Trycket kan ha olika format.

Flera ark har bundits ihop

Eftersom det skulle bli alltför många trådar om man exempelvis band varje folioark för sig var det vanligt under 1500-1600-talen att man band ihop flera ark. Det gällde inte bara folioformat.

Tvärformat

Tryck som binds ihop på kortsidan kallas för tvärformat. Bokens bredd blir större än höjden och texten hamnar följaktligen på tvären.

Utskjutning

Utskjutning

Fördelning av typsidorna i formen. Det färdigtryckta arket får vid falsningen (vikningen) sidorna i rätt ordningsföljd. I normalfallet bildar varje ark ett eget lägg. En oktav (8:o) består då av s. 1-16, 17-32 och så vidare.

Halvarksutskjutning

Båda typsidor av arket trycks från samma tryckform och skärs före vikningen. För en oktav innebär det att man i en form först tryckte sid. 1-8 på arkets ena sida. Sedan vände man på alla tryckta ark och tryckte samma sidor på baksidan av arket. Arken klipptes itu så att man fick sid. 1-8 dubblerat. Halvarks­utskjutning förekommer i alla format, inte bara oktav.

Denna metod innebar att man låste typer till en form per ark i stället för två formar. Det kan bland annat vara ett tecken på att tryckeriet hade knappt med stil. Man behövde ju bara använda en form i stället för två, som krävde dubbelt så många typer.

Det är inte alltid helt lätt att upptäcka halvarksutskjutningar men om man inte hittar bindtråden på "rätt" plats för ett visst format kan man bläddra bakåt för att se om bindtråden återfinns halvvägs mellan arkets förstasida och arkets mittsidor. I en kvartobok återfinns bindtråden normalt mellan fjärde och femte sidan. Om den saknas där kan man kolla om tråden har hamnat mellan den andra och tredje sidan i stället. Då är det en halvarksutskjutning.

Mer om format