Upphovsuppgift - Äldre tryck

Här hittar du information om, och beskrivning av hur du katalogiserar upphovsuppgifter för äldre tryck. Dit hör bland annat underteckningar, dedikationer, konstnärer, gravörer etcetera, tillstånd att trycka text (imprimatur), godkännande för tryckning (approbatur ) och kungliga privilegier.

Upphovsuppgifter på titelsidan (ISBD 1.4.5)

Upphovsuppgifter på titelsidan redovisas oftast som en del av referenstiteln. Dit räknas all text före impressum, inklusive upphovsuppgifter. Det finns två sätt att citera referenstiteln.

Citera helst alla upphovsuppgifter i trycket (ISBD 1.4.5.3, äldre tryck), men det är även tillåtet att utesluta omfattande upphovsuppgifter (ISBD 1.4.5.1, äldre tryck).

ISBD 1.4.5.5: Citera personliga titulaturer etcetera som följer ett namn om det är nödvändigt av språkliga skäl, för att kunna identifiera en person eller placera en persons aktiviteter i ett sammanhang. I alla andra fall ska titulaturer etcetera uteslutas.

Librispraxis för äldre tryck: Svensk praxis har varit att inte ta med titulaturer etcetera som följer efter ett namn, men att den första titulaturen som föregår ett namn tas med medan övriga utesluts. Denna praxis är krånglig och inte så användarvänlig. En yrkesbenämning kan vara avgörande för att kunna auktorisera ett vanligt förekommande namn, exempelvis "af Sven Persson, präst i Brännkyrka socken". Var därför frikostig med titulaturer i citeringen.

Ange platsen för upphovsuppgiften i trycket när den inte framgår av beskrivningen. Man vill inte rubba på ordningsföljden i trycket, men om en upphovsuppgift i nominativ står överst på titelsidan citerar du namnet efter titeln (ISBD 1.4.5.6).

Upphovsuppgifter i trycket men utanför titelsidan (ISBD 1.4.5.2)

I äldre tryck hittar man ofta upphovsuppgifter utanför titelsidan. De kan vara ganska vaga, kanske bara en svårbelagd pseudonym. Man kan sällan skapa sökingångar för dessa upphovsuppgifter.

Upphovsuppgifter som inte står på titelsidan ingår inte i referenstiteln.

Underteckningar

Rätt ofta hittar man underteckningar efter en dedikation eller sist i trycket. Inte sällan är dessa personer författare till texten och därför viktiga att ta med i beskrivningen. De ingår dock inte i referenstiteln.

Anmärkningen inleds vanligtvis med standardfrasen "Undertecknad:". Om det är klarlagt att undertecknaren aktivt har författat texten ange agenten med lämplig relationsbeteckning i Medverkan och funktion.
I ämbetsskrivelser har oftast någon undertecknat i tjänsten. Det kan till exempel vara en landshövding eller kungen. Inte nödvändigt att göra en anmärkning för den typen av undertecknare. Det gör inget om man anmärker om dessa också men tänk på att de inte betraktas som författare. Man behöver vanligtvis inte ange dem i Medverkan och funktion.

Följ anvisningarna på sidorna Agenter knutna till manifestation och Agenter knutna till verk och uttryck.

Vaga upphovsuppgifter

Redovisa vaga upphovsuppgifter i trycket, till exempel pseudonymer, signaturer eller initialer. Helst fastställer du vem som står bakom en pseudonym etcetera och anger agenten i Medverkan och funktion. Om det inte går att belägga pseudonymen etcetera utan omfattande utredningsarbete kan det räcka med att redovisa den i Har titel eller Anmärkning. Den som har mer kunskap om en vag upphovsuppgift kan då förbättra posten, det vill säga ange agenten i Medverkan och funktion och, om möjligt, skapa en agent som länkad entitet.

Dedikationer

Efter titelbladet hittar man ofta tryckta dedikationer till viktiga personer, inte minst kungligheter. Dessa ofta rätt servila texter kan vara ganska omfattande.

Ange gärna dedikationer i en anmärkning, speciellt om de är riktade till svenska personer. Ett förlagsväsen existerade knappast under handpresstiden. Den som är föremål för en dedikation har oftast bekostat tryckningen och har alltså fungerat som en slags förläggare eller ersättare för förlag.

Konstnärer, gravörer etcetera

Redovisa gärna konstnärer etcetera som skapat planscher i trycket. Ofta finns konstnärens etcetera namn på en plansch eller illustration. Citera namnet som det är angivet på planschen etcetera. Om konstnären har bidragit med många planscher eller illustrationer ange, om möjligt, även agenten i Medverkan och funktion.

Det här är naturligtvis en fråga om resurser, om man har tid att försöka uttyda de ibland svårlästa uppgifterna på planschblad, titelvinjetter och andra illustrationer.

Finns det en upphovsuppgift men information om teknik saknas räcker det med en anmärkning om upphovet.

Använd nedanstående förkortningar för form och teknik:

• del. = tecknat
• fec. = gjord av
• inv. = ”uppfunnit”, upphovsman till den ursprungliga versionen av en illustration
• lith. = litograferat
• pinx. = målat
• sc. = graverat
• sign. = signerat

Om upphovsuppgifterna hämtas utanför trycket används fria fraser.

Imprimatur

Imprimatur (tillstånd att trycka skrift)
Censor librorum kallades innehavaren av det ämbete som granskade manuskript avsedda för tryckning. Censorn kunde förbjuda tryckning av misshagliga skrifter, ofta politiska eller religiösa skrifter. Så småningom infördes bruket att trycka dessa godkännanden i de granskade skrifterna. I fråga om teologisk litteratur biträddes censorsämbetet av konsistorierna, och i fråga om akademiska skrifter av berörd fakultet. Genom 1766 års tryckfrihetsförordning avskaffades ämbetet.

Imprimaturuppgifter hittar man sällan på titelbladet utan oftast längre in i trycket. Man kan naturligtvis inte bläddra igenom en tjock bok för att hitta imprimaturuppgifter men dyker de upp på någon av de första sidorna kan man gärna göra en anmärkning.

Approbatur

Approbatur (godkännes, underförstått för tryckning, främst för tryck med religiöst innehåll)

I fråga om teologisk litteratur biträddes censorsämbetet av konsistorier (=domkapitel). De godkände religiös litteratur för tryckning. Dessa gillanden kallades ofta för approbatur. Det var bara censorn som kunde använda termen Imprimatur. Approbaturerna användes inte enbart för böcker av religiös natur.

Ofta står det inte ”approbatur” uttryckligen i trycket men om orden ”consistorii” och ”theol. lector” och boken har en religiös prägel så kan man sluta sig till att det gäller en approbatur.

Kungliga privilegier

Ett tryckeri måste ha Kungliga boktryckarprivilegier för att kunna bedriva sin verksamhet. Ofta kunde även en person få ett kungligt privilegium där det framgår vad hen får trycka och hur länge. Ingen annan hade då rätt att trycka detta verk under den tid privilegierna gällde.

Redovisa gärna tryckets uppgifter om kungligt privilegium i en anmärkning, om det inte redovisats i titel- eller impressumcitatet. Inled anmärkningen med standardfrasen Kungligt privilegium. Därefter passar oftast en fri fras bäst.

Upphovsuppgifter utanför trycket (ISBD 1.4.5.2)

Upphovsuppgifter utanför trycket anger du i en anmärkning (ISBD 1.4.5.2, äldre tryck). I många poster har upphovsuppgiften angivits i Upphovsuppgift inom klammer. Inte enligt ISBD-anvisningarna för äldre tryck men acceptabelt.