Upphovsuppgift - Äldre tryck

Upphovsuppgifter på titelsidan (ISBD 1.4.5)

Upphovsuppgifter på titelsidan redovisas oftast som en del av referenstiteln. Dit räknas all text före impressum, inklusive upphovsuppgifter. Det finns två sätt att citera referenstiteln.

Man citerar helst alla upphovsuppgifter i trycket (ISBD 1.4.5.3, äldre tryck) men det är även tillåtet att utesluta omfattande upphovsuppgifter (ISBD 1.4.5.1, äldre tryck).

ISBD 1.4.5.5: Personliga titulaturer etc. som följer ett namn citeras om det är nödvändigt av språkliga skäl, för att kunna identifiera en person eller placera en persons aktiviteter i ett sammanhang. I alla andra fall ska titulaturer etc. uteslutas.

Librispraxis för äldre tryck: Svensk praxis har varit att inte ta med titulaturer etc. som följer efter ett namn men att den första titulaturen som föregår ett namn tas med medan övriga utesluts. Denna praxis är krånglig och inte så användarvänlig. En yrkesbenämning kan vara avgörande för att kunna auktorisera ett vanligt förekommande namn, exempelvis "af Sven Persson, präst i Brännkyrka socken". Var därför frikostig med titulaturer i citeringen.

Ange platsen för upphovsuppgiften i trycket när den inte framgår av beskrivningen. Man vill inte rubba på ordningsföljden i trycket men om en upphovsuppgift i nominativ står överst på titelsidan citeras namnet efter titeln (ISBD 1.4.5.6).

Författarnamnet står överst på titelsidan:

  • Upphovsuppgift: Balthasar Schurrn.
  • Anmärkning: Författarnamnet överst på titelsidan

Författarnamnet i genitivform:

  • Huvudtitel: Emanuel Swedenborgs Epilog zu dem letzten Act der Teuffeleien des Magister Kindleben
  • Kommentar: Om författarnamnet står i genitiv, före själva titeln, ska namnet tas med som en del av titeln.

Upphovsuppgifter i trycket men utanför titelsidan (ISBD 1.4.5.2)

I äldre tryck hittar man ofta upphovsuppgifter utanför titelsidan. De kan vara ganska vaga, kanske bara en svårbelagd pseudonym. Man kan sällan skapa sökingångar för dessa upphovsuppgifter.

Upphovsuppgifter som inte står på titelsidan ingår inte i referenstiteln.

Anmärkning: Författarnamnet från förordet: "W. Emerson"

Anmärkning: Författarnamnet under dedikationen: "Magnus von Bromell"

Underteckningar

Rätt ofta hittar man underteckningar efter en dedikation eller sist i trycket. Inte sällan är dessa personer författare till texten och därför viktiga att ta med i beskrivningen. De ingår dock inte i referenstiteln.

Anmärkningen inleds vanligtvis med standardfrasen "Undertecknad:". Skapa en auktoriserad sökingång för undertecknaren om det är klarlagt att hen aktivt har författat texten.
I ämbetsskrivelser har oftast någon undertecknat i tjänsten. Det kan till exempel vara en landshövding eller kungen. Inte nödvändigt att göra en anmärkning för den typen av undertecknare. Det gör inget om man anmärker om dessa också men tänk på att de inte betraktas som författare. Man behöver vanligtvis inte skapa några sökingångar för dem.

Skapa, om möjligt, auktoriserade sökingångar enligt Relationer till agenter.

Anmärkning: Undertecknad: "O.B.", sannolikt Olof Bergklint

Anmärkning: Företal undertecknat: "J. Possieth"

Anmärkning: Översättarens dedikation undertecknad: "F. François Paludanus."

Anmärkning: Tryckt dedikation till Karl XI undertecknad: "Lorenzo Wetterhamn"

Anmärkning: Undertecknad: "S"
Kommentar:
Citera en underteckning även om man inte kan fastställa vem det är. Skapa inte någon sökingång.

Vaga upphovsuppgifter

Redovisa vaga upphovsuppgifter i trycket, till exempel pseudonymer, signaturer eller initialer. Helst fastställer man vem som står bakom en pseudonym etc. och skapar en auktoriserad sökingång. Om det inte går att belägga pseudonymen etc. utan omfattande utredningsarbete kan det räcka med att redovisa den i Har titel eller Anmärkning. Den som har mer kunskap om en vag upphovsuppgift kan då förbättra posten, dvs. skapa sökingångar och en auktoritetspost.

Anmärkning: Undertecknad: "S. Ä."
Kommentar: Ingen sökingång eftersom det inte gick att belägga signaturen.

Anmärkning: Bref til fröken Christine Schmiterlöw då hon sammanvigdes med cornetten herr Åke Cedercrona den 27 maii 1781. Från Skallagrim Hållfaster.
Kommentar: "Skallagrim Hållfaster" är sannolikt en närstående person till fröken Schmiterlöw men det gick inte att belägga pseudonymen.

Dedikationer

Efter titelbladet hittar man ofta tryckta dedikationer till viktiga personer, inte minst kungligheter. Dessa ofta rätt servila texter kan vara ganska omfattande.

Ange gärna dedikationer i en anmärkning, speciellt om de är riktade till svenska personer. Ett förlagsväsen existerade knappast under handpresstiden. Den som är föremål för en dedikation har oftast bekostat tryckningen och har alltså fungerat som en slags förläggare eller ersättare för förlag.

Anmärkning: Tryckt dedikation till Anders Jönson, rådman i Stockholm
Kommentar: Skapa även en sökingång på Anders Jönson med funktionskoden dte (dedicerad till).

Konstnärer, gravörer etc.

Redovisa gärna konstnärer etc. som skapat planscher i trycket. Ofta finns konstnärens etc. namn på en plansch eller illustration. Citera namnet såsom det är angivet på planschen etc. Om konstnären har bidragit med många planscher eller illustrationer görs, om möjligt, även en auktoriserad sökingång.

Det här är naturligtvis en fråga om resurser, om man har tid att försöka uttyda de ibland svårlästa uppgifterna på planschblad, titelvinjetter och andra illustrationer.

Finns det en upphovsuppgift men information om teknik saknas räcker det med en anmärkning om upphovet.

Använd nedanstående förkortningar för form och teknik:

  • del. = tecknat
  • fec. = gjord av
  • inv. = ”uppfunnit”, upphovsman till den ursprungliga versionen av en illustration
  • lith. = litograferat
  • pinx. = målat
  • sc. = graverat
  • sign. = signerat

Ett upphov, en teknik, flera planscher:

Anmärkning: Planscher: sc. A. Åkerman
Kommentar: Planscher graverade av A. Åkerman.

Ett upphov, två tekniker, titelvinjett:

Anmärkning: Titelvinjett: inv. och sc. König filius
Kommentar: Graveringar på titelsidor kallas för titelvinjetter. Man kan oftast bortse från dem vid beskrivningen men om de är signerade är det bra att göra en anmärkning.

Ett upphov, en teknik, planschtitelblad:

Anmärkning: Planschtitelblad: sc. S. Andersson
Kommentar: Kallas ibland "graverade titelblad".

Flera upphov, flera tekniker, planscher:

Anmärkning: Planscher: inv. Dahlberg ; pinx. Ehrenstrahl, Lembke ; del. Aleander ; sc. Sandrart
Kommentar: Använd ISBD-interpunktion (semikolon) mellan varje påföljande upphovsuppgift.

Namnvarianter i trycket:

Anmärkning: Planscher: sc. H./Hammarson
Kommentar: Ange alla namnvarianter i trycket, i det här fallet "H" och "Hammarson".

Om upphovsuppgifterna hämtas utanför trycket används fria fraser.

Anmärkning: Porträtt av Ludvig XIV graverat av P. van Schuppen

Anmärkning: Frontespis graverad av F. Chaveau

Imprimatur

Imprimatur (tillstånd att trycka skrift)
Censor librorum kallades innehavaren av det ämbete som granskade manuskript avsedda för tryckning. Censorn kunde förbjuda tryckning av misshagliga skrifter, ofta politiska eller religiösa skrifter. Så småningom infördes bruket att trycka dessa godkännanden i de granskade skrifterna. I fråga om teologisk litteratur biträddes censorsämbetet av konsistorierna, och i fråga om akademiska skrifter av berörd fakultet. Genom 1766 års tryckfrihetsförordning avskaffades ämbetet.

Imprimaturuppgifter hittar man sällan på titelbladet utan oftast längre in i trycket. Man kan naturligtvis inte bläddra igenom en tjock bok för att hitta imprimaturuppgifter men dyker de upp på någon av de första sidorna kan man gärna göra en anmärkning.

Anmärkningen inleds med standardfrasen "Imprimatur:". Datum anges i normaliserad form.

Anmärkning: Imprimatur: Linköpings domkapitel 1.3 1788
Kommentar: I trycket "Lincopiae d. 1 mars 1788".

Anmärkning: Imprimatur: Göteborgs konsistorium 28.4 1808
Kommentar: I trycket "Götheborg d. 28 aprilis 1808".

Approbatur

Approbatur (godkännes, underförstått för tryckning, främst för tryck med religiöst innehåll)

I fråga om teologisk litteratur biträddes censorsämbetet av konsistorier (=domkapitel). De godkände religiös litteratur för tryckning. Dessa gillanden kallades ofta för approbatur. Det var bara censorn som kunde använda termen Imprimatur. Approbaturerna användes inte enbart för böcker av religiös natur.

Ofta står det inte ”approbatur” uttryckligen i trycket men om orden ”consistorii” och ”theol. lector” och boken har en religiös prägel så kan man sluta sig till att det gäller en approbatur.

Anmärkningen inleds med standardfrasen "Approbatur:". Datum anges i normaliserad form.

Anmärkning: Approbatur: Martin Lidén, Linköpings konsistorium 19.9 1761
Kommentar: I trycket "Martin Lidén, Lincopiae d. 19 septemb. 1761, Vidi, nomine V. consistorii"

Kungliga privilegier

Kungliga boktryckarprivilegier måste ett tryckeri ha för att kunna bedriva sin verksamhet. Ofta kunde även en person få ett kungligt privilegium där det framgår vad hen får trycka och hur länge. Ingen annan hade då rätt att trycka detta verk under den tid privilegierna gällde.

Redovisa gärna tryckets uppgifter om kungligt privilegium i en anmärkning, om det inte redovisats i titel- eller impressumcitatet. Anmärkningen inleds med standardfrasen Kungligt privilegium. Därefter passar oftast en fri fras bäst.

Anmärkning: Kungligt privilegium för Russworm 12.12 1728

Anmärkning: Kungligt privilegium för översättaren daterad 24 febr. 1743

Anmärkning: Kungligt privilegium till J. Patin

Upphovsuppgifter utanför trycket (ISBD 1.4.5.2)

Upphovsuppgifter utanför trycket anges i en anmärkning (ISBD 1.4.5.2, äldre tryck). I många poster har upphovsuppgiften angivits i Upphovsuppgift inom klammer. Inte enligt ISBD-anvisningarna för äldre tryck men acceptabelt.

Anmärkning: Av Johan Brisman.

Anmärkning: Författarnamnet utsatt på tidigare upplagor.

Anmärkning: Av J. Hallström enligt Bring.
Kommentar: Ange gärna källa för upphovsuppgiften.

Senast uppdaterad

Kungliga biblioteket logotyp

KUNGLIGA BIBLIOTEKET